Livet rakt upp och ner

1979 föddes  Oliver Lofteén.  Ja ni vet han som spelade Åke i Bert filmerna J Samma år avlider Sven Jerring ni vet han på radion.  Ett mycket händelserikt år med andra ord. Och så kom jag! 9 april 1979 2500 gr tung och 48 cm lång.

Jag döptes till Marie Elsa Ohlsson. Jag föddes in i en familj som redan bestod av fyra medlemmar. Mamma, pappa, storebror och storasyster och så blev jag den nya medlemmen.  En månad tidigare hade min farfar dött så det återstod farmor, mormor och morfar. Vi bodde den första tiden av mitt liv i ett radhusområde där det bodde fler familjer med barn födda samma år som jag. Pelle, Anders och Betten.  Sen flyttade vi till farmors villa vid sjökanten. Ett stort rymligt och tryggt hus. Vi hade nog allt man behövde tror jag, vi var lyckliga med bastu och hobbyrum. Min syster och jag gick i söndagsskola i likadana kläder för min farmor hon älskade att sy. Hon sydde nog allt vi hade på oss. Ibland kliade mössorna hon stickat men efter en timme i frysen var kliet som bortblåst. Alltså de la inte oss i frysen utan mössorna.

 Min bror hade kastlugg och var spinkig. Undra om han undkom söndagsskolan?  När jag var 6 år fick vi en hund. Hon hämtades på Öland och vi döpte henne till Fanny. Hon var galen och rymde mest hela tiden men hon var charmig på ett hundvis.  En gång åt hon ett paket jäst.

Jag gick i skolan och var nog sådär lagom elak så som barn är. Kompisar hade jag gott om.  Jag var smal och hade långt rakt hår tills sommarlovet i sexan. När mamma en dag skulle hämta mig hos farmor så hade jag axellångt krulligt hår och såg mest ut som ett troll. Min farmor hade varit damfrisörska hon tjänade 2 kronor i veckan men fick mer om hon behövde göra en bruduppsättning.  Min farmor var en rivig kvinna. Hon slängde ut de karlar hon inte tyckte om och hon entrecote minst tre dagar i veckan. Hon bakade de mest goda skorpor man kan tänka sig och hon blandade saften så där galet stark så att det nästan brände i halsen. Jag tyckte om min farmor. Nä jag älskade min farmor hon var viktig och hon var trygg. Hon hade en orange/gul Opel med pepita rutigt säte. Ibland körde hon över mittlinjen ibland var man rädd men inte så ofta.

Min pappa jobbade på kontor och hade hand om vägar. Det stod en apa av keramik i hans kontorsfönster. Han hade kaktusar som städerskan vattnade varje vecka. Ibland fick man vara på hans jobb då kopierade man sina händer i kopieringsmaskinen. Till varje jul och födelsedag kopierade han upp våra önskelistor så att man kunde dela ut till de man önskade sig saker av. En gång fick jag 4 hårfönar och 6 plånböcker.  Pappa rökte gul Blend som luktade starkt.

Mamma vek kuvert i källaren när jag var liten. Hon gjorde detta till Ljungdals kuvertfabrik. Det var hennes jobb. Ibland hjälpte hela familjen mamma. Sen började hon i hemtjänsten. Hon cyklade runt och städade hos äldre. När det var snö gick hon. Hon handlade alltid på torsdagar och körde hela veckohandlingen på sin cykel. En gång köpte mamma en cykel av en fyllegubbe på stan. Mamma rökte Blend Ultra. Hon var smal med tjocka glasögon och ofta hade hon stickade koftor.. Mamma hade lena händer med tydliga blodådror hon blev arg när man drog i dem. Det var svårt att låta bli dem.

Vi handlade inte på Konsum, vi läste inte Aftonbladet eller Östra Småland. Det var socialistiskt och vi röstade inte på sossarna. Vi tyckte inte om sossar. De som flaggade på 1 maj var idioter. Min familj var borglig och farmor fick månadsbrev från moderaterna. Vi tyckte inte om invandrare eller zigenare. Inte att vi var rasister vi tyckte bara inte om dem.  Vi umgicks med en familj från Jugoslavien. De var snälla och hade jobb. Jag fick alltid allergichock när jag var hos dem. Kräktes och så fick vi ta taxi hem pappa och jag.

I högstadiet hade jag min första fylla på skolavslutningen i 8:an. Vi reste till Grekland när vi slutade 9:an. Vi var fulla och klassföräldrarna arga. Jag ringde och grät mamma sa att det var okey. Jag hånglade med en grek fast jag lovat mamma att inget göra.  

Min syster flyttade utrikes och jag skrev brev. Min bror hade lägenhet med stor balkong och en furusäng. Han hade jobb och tjänade pengar. Vi åt där den dagen när min syster flyttade hem. Bakadpotatis med röror.

I gymnasiet gjorde jag inte mitt bästa. Det var roligare med fest och killar. Jag träffade Tobias och blev kär. Han var osocial och hade svart tight skinnjacka. Mamma bjöd på fika och han svarade knappt på tilltal. Mamma hade köpt gröna dammsugare.

Pappa fortsatte på kontoret och hade fortfarande kaktusar och sin apa av keramik i fönstret.  Han jobbade mycket.

Mamma började på ett ålderdomshem. De hade stora nyckelknippor i bältet. Hon jobbade på kvällar och helger.

Jag tog studenten, gick på Kom Vux och festade onsdag, fredag och lördag. Tobbe fick ett jobb  på helgerna då kunde han inte festa som jag. Jag flyttade till huset mina grannar hade. Mamma och pappa skaffade ett litet hus. Min bror som inte alls längre hade kastlugg eller var spinkig tog över villan vid sjökanten.

Sen flyttade jag och Tobias ihop. Det var en fin lägenhet med kakelugnar i varje rum. Grannen bedrev en bordell och vi flyttade. Jag pluggade i Växjö. Vad blev jag på det? Men fest var det ju.

Vi köpte hus och gick igenom renoveringshelvetet. Min Tobbe bodde i sina blå snickarbyxor. Det var inte så sexigt.

2002 fick vi en son. Han var stor och stöddig. Jag gick 19 dagar över tiden. Vi var lyckliga. Mamma och pappa var stolta som en hel hönsfamilj med bara tuppar. De gjorde allt för sitt barnbarn. Vår son var lycklig.

21 juni 2003 blir jag fru Nygren. Det regnade på vårt bröllop.

Min farmor bodde på vårdhem för de som tappat minnet. Ibland rymde hon. Hon var arg för att hon var inlåst. Hon skylde på zigenarna när hennes kläder var borta. Min farmor dog 2004. Det var sorgligt och det blev tomt. Jag är lik min farmor fast jag har inget emot zigenare.  Jag är dock den riviga sorten.

2007 föds vår dotter. En liten mager unge med mycket hår. Mamma och pappa var minst lika stolta denna gång.

Vi är lyckliga och det går bra.

2011 i augusti avlider min mamma. Att avlida visst låter det kliniskt? Som en sjuk jävla term för något som bara försvinner. Min mamma går före oss till det som jag kallar himlen. Ibland tänker jag på vad mamma tänkte de där sista sekunderna  innan hennes liv seglade iväg? Visste hon att det var dags?  Kände hon sig älskad och lugn? Ångrade hon något? Min mamma skulle velat flyga luftballong. Det fick hon inte. Hon umgicks inte med någon på sin fritid. Hon levde för oss. Gjorde det hon blev tillsagd. Är det inte sjukt? Är övertygad om att hon var lycklig för det var detta liv hon visste om. Hade hon fler drömmar? Ibland klandrar jag mig själv. Varför sa vi inte ifrån?

Nu är det sommar 2013 och livet från 2011 har varit KAOS. Tycker inte om det. Måste acceptera men aldrig gilla. Vi mår bra nu min familj och jag. Jag älskar dem!

Mina syskon och deras familjer är fina och livet går vidare.