måndag 12 september 2016

Underbar kväll

Har en febrig liten prinsessa som behövde lite frisk luft. Åkte ut till Orranäsasjön. Vilket fantastiskt härligt väder.
Tävlingen för prinsen blev inte vad han hoppades på. Han slutade 13e man. En otroligt bra prestation med tanke på att febern visade 39.2 när han kom hem.
Nu väntar en natt på jobbet.
Sussa sött på er!

lördag 10 september 2016

Feber, möjlig fraktur och tandgnislande

Det är ledig helg men ändå inte :)
Väcka prinsen för dagens tävling klockan 6. Se till att han är i ordning. Han kunde väl ha mått bättre när febertermometern rusade uppåt och snoret sprutar. Att han dessutom slagit i svanskota och rygg gör ju inte saken bättre. Han ska kollas upp nästa vecka det finns en risk att det är en möjlig fraktur i svanskotan (inget man gör något åt) men fram tills dess har han fått smärtstillande rekommenderat av läkare. Som grädde på moset så har vi varit hos optikern där det visade sig att hans muskler i ögonen inte mådde så bra. Nu görs det en utredning med linser och koll varje vecka. Men han var i alla fall glad när han vaknade :)
Dagen till ära har innebandyträningen för prinsessan satt igång. Klockan 9 en lördag...tur man är morgonpigg. Har ju redan varit igång ett par timmar ju :)
Ner till matmarknaden i Pukeberg där det köptes ostkaka, bröd honung och blommor till graven.
Ner till golfbanan för att ta emot sonen som efter första rundan ligger 6a av 60 startande. Lite gnissel och tårar men efter att mamma tagit hand om honom så blev det genast lite bättre. Kan säga att en sjätteplats så här långt är något vi inte vågat drömma om. Killarna som ligger före honom är 19-21 år. Nu väntar de sista nio hålen som jag hoppas att han spelar upp sig på! Vore så fantastiskt om han får lyckas på hemmaplan också. Att han dessutom mår som han gör är ju rena bragden!
Hem från golfbanan och skjutsa prinsessan till ett syrianskt barnkalas! Vilken värme man möttes av. Helt underbara personer med en massa god mat och tårta. Jodå det är tydligen brukligt att man skickar med mat och tårta till föräldrarna :)
Nu har jag hunnit sätta blommor hos lilla mamma också.
Vädret är underbart och klockan är knappt tre på dagen så det finns ju många timmar kvar att göra nått annat vettigt på.
Håll nu en tumme eller två för prinsen som kämpar ute på banan!

onsdag 7 september 2016

Vår lille Sigge

Han är pigg nu vår lille Sigge ❤

måndag 5 september 2016

Livet är brutalt

Så är då vardagen igång igen efter en välbehövlig semester. Tiden går så ruskigt fort och snart ska man börja planera för julledigheten :)
Semestern har varit fylld av känslostormar. Man kan konstatera att livet inte blir som man har tänkt sig. Det började med att Wille utvecklade sin golf så det var helt magiskt. Han har spelat helt galet bra så pass att folk har ringt och vädjat att vi skulle avboka vår resa som vi skulle åka på eftersom han skulle vara med på en tävling som tydligen var superviktig. Detta gjorde vi med en massa krabb och det var mycket svett och tårar innan vi fick hjälp på Resia. Vi kom iväg en vecka tidigare istället och rean bar av till Alcudia istället för till Palma.
På grund av detta fick vi snällt fråga om vi fick ändra våra veckor på Revsudden. Det gick fint så vi fick 9 magiska dagar med bästa vädret Snacka om tur! Dagarna fyllde vi av solande och massor av bad. Ja Wille hängde givetvis mycket på golfbanan. Vi åkte till Stora Rör med brosans båt för att inta den bästa grillbuffén på länge!
Vi fick även till den där kusinträffen som vi pratat om så länge. Kusiner med respektive och moster och morbror kom. Vilken härlig eftermiddag och kväll vi fick! Vi höll på långt in på natten. När Wille rullade in på mormors gamla moped så steg jublet. Moster provsatt den och jag kan tänka mig att många minnen kom fram eftersom den tillhört deras far alltså vår morfar!
Sen var det då dags att ta farväl av Revsudden för att bege oss till Malmö och barnens första flygresa! Trots all min oro med alla mediciner och alla papper så gick det jättesmidigt. Flygresan var spännande och inga missöden hände. Vi landade i ett soldränkt Spanien med 38 grader på termometern. Snacka om gött! Hotellet var helt fantastiskt och servicen var toppen. Dit vill vi gärna igen. Vi gjorde våra utflykter och gick en massa. Upptäckte den gamla staden och åkte hästskjuts. Några dagar visade termometern på 41 grader och då låg vi mest i plurret vilket i och för sig inte svalkade så mycket eftersom det var 35 grader varmt :)  Vi är alla jättenöjda och vinner vi någon gång på lotto så ska ett litet sött spanskt hus införskaffas i Alcudia!

Men så hände det där oundvikliga som bara inte får hända även om vi visste att det skulle ske. Alldeles för tidigt gick vår vän bort. Han lämnade jordelivet och sin familj. Man ska inte behöva gå bort när man är 39 år. Man ska ju leva livet och ha många många år kvar. Jävla skit cancer. Mycket tårar och tankar har det varit. Plötsligt börjar man själv att tänka hur man lever sitt liv och om man har tid att njuta av det. Man omvärderar mycket. Begravningen var jättefin men fruktansvärt sorglig. Nu ska vi fortsätta träffas och försöka göra de saker vi tidigare gjort även om en person alltid kommer att saknas ♥ Vila i frid älskade Johan ♥

Den 24 augusti var det 5 år sedan lilla mamma gick bort. Det gör fortfarande så himla ont och tiden läker absolut inga sår man lär sig bara hantera det på ett annat sätt. Livet efter mammas död har absolut inte varit sig likt. Jag har lagt allt för mycket av min tid på att ha ont i magen över beteende som inte är önskvärda. Ärligt talat så har det varit och är fortfarande skitjobbigt. Jag skulle vilja berätta så mycket och ni skulle nog alla häpna. Men jag väljer att inte göra det för eftersom jag hart väldigt mycket som står på spel och samma hot om att inte få nyttja Revsudden hänger över mig så väljer jag att vara tyst. Men vi har ju förstått att felaktiga rykten om oss cirkulerar även där. Så himla sorgligt att man inte kan stå upp för sina egna barn. Men som min kloke vän säger: Synden straffar sig självt...Men om ni visste hur ont det gör.

I torsdags fyllde vår älskade Wille 14 år. Tänk 14!!! Han har vuxit upp och börjat bli en man. Längre än både mig och Tobbe. 43 i skor och målbrottet har börjat att plana ut. En kille med större hjärta får man leta efter. Vet faktiskt ingen som är så mån och omtänksam. Det kommer gå alldeles utmärkt i livet för honom. Det är jag säker på. Och vet ni vad? Jag tror att mamma/mormor sitter i sin himmel och är väldigt stolt när hon ser vilken fantastisk ung man han har blivit!

I fredags blev så vår älskade lilla kanin allvarligt sjuk. Han vägrade att äta, drick och bajsade inte. Han var helt borta när jag höll honom i min famn. Det gick i ilfart ner till djursjukhuset. Där nere trodde man inte att han skulle överleva dagen men vi kunde ändå testa att ge honom magmedicin och stödmata honom. Detta gjorde vi varannan timme och när Tobbe kom hem från Finland i fredags natt blev Sigge så glad att han bajsade loss :) Vi har fortsatt att ge honom medicin och stödmat. Detta har gett resultat och idag är han precis som vanligt igen. Tack och lov! Snacka om att vi har varit förkrossade. Nu är han lika vild som vanligt igen :) De var helt förbluffade på djurkliniken när vi hade uppföljningssamtal idag. Förmodligen har lille Sigge blivit skrämd av någonting och därför har alla funktioner stängts ner och inget funkade. Men som sagt var nu är han som vanligt igen och vi hoppas att det håller i sig!

Oj det blev ett långt inlägg men jag får väl kompensera för att jag inte skrivit på länge :)
Puss på näsan ♥

Semesterbilder









Låter bilderna tala för sig själva. Vi hade det helt magiskt bra. Vi längtar tillbaka och hoppas att vi ska kunna åka även nästa år!