1979 föddes Oliver
Lofteén. Ja ni vet han som spelade Åke i
Bert filmerna J
Samma år avlider Sven Jerring ni vet han på radion. Ett mycket händelserikt år med andra ord. Och
så kom jag! 9 april 1979 2500 gr tung och 48 cm lång.
Jag döptes till Marie Elsa Ohlsson. Jag föddes in i en
familj som redan bestod av fyra medlemmar. Mamma, pappa, storebror och
storasyster och så blev jag den nya medlemmen.
En månad tidigare hade min farfar dött så det återstod farmor, mormor
och morfar. Vi bodde den första tiden av mitt liv i ett radhusområde där det
bodde fler familjer med barn födda samma år som jag. Pelle, Anders och
Betten. Sen flyttade vi till farmors
villa vid sjökanten. Ett stort rymligt och tryggt hus. Vi hade nog allt man
behövde tror jag, vi var lyckliga med bastu och hobbyrum. Min syster och jag
gick i söndagsskola i likadana kläder för min farmor hon älskade att sy. Hon
sydde nog allt vi hade på oss. Ibland kliade mössorna hon stickat men efter en
timme i frysen var kliet som bortblåst. Alltså de la inte oss i frysen utan
mössorna.
Min bror hade
kastlugg och var spinkig. Undra om han undkom söndagsskolan? När jag var 6 år fick vi en hund. Hon
hämtades på Öland och vi döpte henne till Fanny. Hon var galen och rymde mest
hela tiden men hon var charmig på ett hundvis. En gång åt hon ett paket jäst.
Jag gick i skolan och var nog sådär lagom elak så som barn
är. Kompisar hade jag gott om. Jag var
smal och hade långt rakt hår tills sommarlovet i sexan. När mamma en dag skulle
hämta mig hos farmor så hade jag axellångt krulligt hår och såg mest ut som ett
troll. Min farmor hade varit damfrisörska hon tjänade 2 kronor i veckan men
fick mer om hon behövde göra en bruduppsättning. Min farmor var en rivig kvinna. Hon slängde
ut de karlar hon inte tyckte om och hon entrecote minst tre dagar i veckan. Hon
bakade de mest goda skorpor man kan tänka sig och hon blandade saften så där
galet stark så att det nästan brände i halsen. Jag tyckte om min farmor. Nä jag
älskade min farmor hon var viktig och hon var trygg. Hon hade en orange/gul Opel
med pepita rutigt säte. Ibland körde hon över mittlinjen ibland var man rädd
men inte så ofta.
Min pappa jobbade på kontor och hade hand om vägar. Det stod
en apa av keramik i hans kontorsfönster. Han hade kaktusar som städerskan
vattnade varje vecka. Ibland fick man vara på hans jobb då kopierade man sina
händer i kopieringsmaskinen. Till varje jul och födelsedag kopierade han upp
våra önskelistor så att man kunde dela ut till de man önskade sig saker av. En
gång fick jag 4 hårfönar och 6 plånböcker. Pappa rökte gul Blend som luktade starkt.
Mamma vek kuvert i källaren när jag var liten. Hon gjorde
detta till Ljungdals kuvertfabrik. Det var hennes jobb. Ibland hjälpte hela
familjen mamma. Sen började hon i hemtjänsten. Hon cyklade runt och städade hos
äldre. När det var snö gick hon. Hon handlade alltid på torsdagar och körde
hela veckohandlingen på sin cykel. En gång köpte mamma en cykel av en
fyllegubbe på stan. Mamma rökte Blend Ultra. Hon var smal med tjocka glasögon
och ofta hade hon stickade koftor.. Mamma hade lena händer med tydliga
blodådror hon blev arg när man drog i dem. Det var svårt att låta bli dem.
Vi handlade inte på Konsum, vi läste inte Aftonbladet eller
Östra Småland. Det var socialistiskt och vi röstade inte på sossarna. Vi tyckte
inte om sossar. De som flaggade på 1 maj var idioter. Min familj var borglig
och farmor fick månadsbrev från moderaterna. Vi tyckte inte om invandrare eller
zigenare. Inte att vi var rasister vi tyckte bara inte om dem. Vi umgicks med en familj från Jugoslavien. De
var snälla och hade jobb. Jag fick alltid allergichock när jag var hos dem.
Kräktes och så fick vi ta taxi hem pappa och jag.
I högstadiet hade jag min första fylla på skolavslutningen i
8:an. Vi reste till Grekland när vi slutade 9:an. Vi var fulla och
klassföräldrarna arga. Jag ringde och grät mamma sa att det var okey. Jag
hånglade med en grek fast jag lovat mamma att inget göra.
Min syster flyttade utrikes och jag skrev brev. Min bror
hade lägenhet med stor balkong och en furusäng. Han hade jobb och tjänade
pengar. Vi åt där den dagen när min syster flyttade hem. Bakadpotatis med
röror.
I gymnasiet gjorde jag inte mitt bästa. Det var roligare med
fest och killar. Jag träffade Tobias och blev kär. Han var osocial och hade
svart tight skinnjacka. Mamma bjöd på fika och han svarade knappt på tilltal.
Mamma hade köpt gröna dammsugare.
Pappa fortsatte på kontoret och hade fortfarande kaktusar
och sin apa av keramik i fönstret. Han
jobbade mycket.
Mamma började på ett ålderdomshem. De hade stora
nyckelknippor i bältet. Hon jobbade på kvällar och helger.
Jag tog studenten, gick på Kom Vux och festade onsdag,
fredag och lördag. Tobbe fick ett jobb
på helgerna då kunde han inte festa som jag. Jag flyttade till huset
mina grannar hade. Mamma och pappa skaffade ett litet hus. Min bror som inte
alls längre hade kastlugg eller var spinkig tog över villan vid sjökanten.
Sen flyttade jag och Tobias ihop. Det var en fin lägenhet
med kakelugnar i varje rum. Grannen bedrev en bordell och vi flyttade. Jag
pluggade i Växjö. Vad blev jag på det? Men fest var det ju.
Vi köpte hus och gick igenom renoveringshelvetet. Min Tobbe
bodde i sina blå snickarbyxor. Det var inte så sexigt.
2002 fick vi en son. Han var stor och stöddig. Jag gick 19
dagar över tiden. Vi var lyckliga. Mamma och pappa var stolta som en hel
hönsfamilj med bara tuppar. De gjorde allt för sitt barnbarn. Vår son var
lycklig.
21 juni 2003 blir jag fru Nygren. Det regnade på vårt
bröllop.
Min farmor bodde på vårdhem för de som tappat minnet. Ibland
rymde hon. Hon var arg för att hon var inlåst. Hon skylde på zigenarna när
hennes kläder var borta. Min farmor dog 2004. Det var sorgligt och det blev
tomt. Jag är lik min farmor fast jag har inget emot zigenare. Jag är dock den riviga sorten.
2007 föds vår dotter. En liten mager unge med mycket hår.
Mamma och pappa var minst lika stolta denna gång.
Vi är lyckliga och det går bra.
2011 i augusti avlider min mamma. Att avlida visst låter det
kliniskt? Som en sjuk jävla term för något som bara försvinner. Min mamma går
före oss till det som jag kallar himlen. Ibland tänker jag på vad mamma tänkte
de där sista sekunderna innan hennes liv
seglade iväg? Visste hon att det var dags?
Kände hon sig älskad och lugn? Ångrade hon något? Min mamma skulle velat
flyga luftballong. Det fick hon inte. Hon umgicks inte med någon på sin fritid.
Hon levde för oss. Gjorde det hon blev tillsagd. Är det inte sjukt? Är
övertygad om att hon var lycklig för det var detta liv hon visste om. Hade hon
fler drömmar? Ibland klandrar jag mig själv. Varför sa vi inte ifrån?
Nu är det sommar 2013 och livet från 2011 har varit KAOS.
Tycker inte om det. Måste acceptera men aldrig gilla. Vi mår bra nu min familj
och jag. Jag älskar dem!
Mina syskon och deras familjer är fina och livet går
vidare.
