Så kom då beskedet från läkaren. Inga elakingar på mitt skelett. Röntgen visade ingenting. Skönt. MEN sänkan är fortfarande svindlande hög så nu väntar mer prover och utredningar. Det positiva är att jag inte är sjuk jag har inte ont, det är gott det!
Tiden den rullar fortare än vanligt just nu. Känns som om man inte hänger med i svängarna. Är väldigt dålig på att leva i nuet och njuta av de stunder som är riktigt bra. Idag kom ett bakslag då jag var på graven och satte dit rosor. Där står två av mammas vänner och fäller en tår. Ovetandes om allt och invaggade i de vanliga lögnerna. Gahahhh, vill jag skrika rakt ut! Fick förklara vår historia återigen, känns konstigt att rabbla om saker som hänt. Fast varje gång man gör detta så får man en ny aha upplevelse om hur sjukt fort livet förändras och hur människor förändrar sig. Som vi sa det måste vara ett psykologiskt under att det kunde vända från en dag till en annan. Måste säga att jag skäms, jag skäms så in i helvete varje gång saker och ting ska tas om från början. Ja jag skäms över min förälders beteende, förvrägningar och vinklande av saker och ting. När man upplyser folk om detta blir det först en NEJ DET ÄR INTE SANT NI ÖVERDRIVER reaktion. Men sen trillar poletten ner och de lägger ihop ett och ett. De får ihop helhetsbilden.
Förra veckan fick jag bita ihop ordentligt för att inte totalt bryta ihop. I prinsens klass hade man ett tema om lycka och sorg. De skulle skriva en uppsats och min älskling hade gjort den finaste uppsatsen jag någonsin läst. Han fick ner allt det han inte skrivit ner innan. Herregud, när jag läste det så återkommer jag till att känna all den smärta som han känt. Det var väldigt nyttigt att läsa sitt barns tankar och reflektioner. Fröken satte ett så bra ord på det hela efterspelet. EMPATILÖSHET! Ja såklart att det är så det är. När människor stampar på en nioårig killes känslor. Bra skrivet älskling! Efter att han visat denna uppsats för mig så berättade jag att hans mormor är så stolt över sin älskade Wille som vuxit upp och blivit en så underbar och klok kille. Därefter fällde vi lite tårar.
Det är jobbhelg för min del och idag kunde jag bara sova till klockan 12, så är det när prinsar och prinsessor är hemma och vill ha mammas uppmärksamhet :)
Prinsen är och kollar på KFF. I skrivandets stund ringde han och berättade stolt att han vunnit ett par signerade KFF shorts :) Lilla älsklingen.
Nu ska det lagas soppa.
Puss och tack för att ni läste ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar