För första gången...

...är jag rädd för vad som händer med min egna kropp. Att jag är sjuk att den inte pallar mer. Har haft ont i ryggen till och från sen i maj. I början av augusti var jag mer eller mindre utslagen av smärta. Efter besök på min hälsocentral blev det ett himla stå hej. Massa prover togs och det visade sig inte stå rätt till. Vita blodkroppar finns det alldeles för många av och sänkan är så hög att jag inte talar om hur hög. Vissa dagar mår jag bra och andra dagar mår jag riktigt skit. Det är jobbigt, jobbigt som fan rent ut sagt. Det har liksom aldrig slagit mig att jag kan bli sjuk ALDRIG. Jag har mest tagit hand om alla andra som varit dåliga.
Igår var det dags för magnetröntgen av min kropp och nu inväntar jag svar. Nu tror jag ju inte att det ska vara något som inte går att fixa men visst finns det mörka tankar där..

♥