2016

Nytt år imorgon och nya möjligheter.

Ta mig fan om inte 2016  äntligen ska bli vårat år.

Önskar er en härlig kväll och ett underbart 2016!

♥

Samma jävla dröm

Sovit två timmar...vaknar helt svettig, hjärtat slår sig nästan ut ur bröstkorgen, huvudet värker. Kan inte somna om.Samma jävla återkommande dröm. Samma jävla kärring som förstört för så många, samma utgång, samma tråkigheter. Varför kan inte detta lämna mitt undermedvetna? Varför ska jag drabbas?
Frågade min psykolog en gång varför detta fortfarande berör mig. Varför får inte jag sinnesro när hon verkar ha fått det? Ja, du sa han:
- Det är enorm skillnad på människor med empati och utan. Du har för stor empati och för stort känslospektra Marie. Föds man utan empati så har man en tendens att förstöra för andra men man ser inte att man förstör främst för sig själv.

Tycker inte att detta är rättvist, jag har haft nog. Släpp mina drömmar mina tankar för jag pallar inte!

Annandagen

Annandagen spenderade vi hos syster yster med familj. Traditionsenligt åt vi kalkon. Mycket gos och mys blev det. Vissa vågade sig på att spela Twister...Tomten hittade även till Revsudden så det blev en massa paket! Jag fick ett så väldans fint fat som min syster gjort alldeles själv ♥

Nu vart det jul igen :)

Här kommer lite bilder från vår julafton som vi firade hos bror med familj. Som vanligt alldeles utmärkt mat och dryck. Det enda som jag behövde ha med mig var kroppkakor, strömmingslåda och dessert :) Jag kom lindrigt undan. Barnen nöjda och glada med tomte och paket! Mamman fick paraply, bok och lukta gott :)

Jag körde sedan ett 10 timmars pass på jobbet. 

Alla kan ju faktiskt inte vara lediga :)

Ligger lite efter..

Tjing tjong och god fortsättning på er! 

Har ju inte uppdaterat er med bilder på väldigt länge så här kommer lite från våra julförberedelser :)

Pepparkaksbak, lucia i stallet, granhuggning och jaaaa  Sigge fick såklart en egen gran :)

Lilla mor

Lilla mor idag skulle det varit din dag. Det är fortfarande din dag men istället för firande och fest blir det blommor och ljus vid din grav.
Du hann aldrig se dina sex barnbarn växa upp och formas till de fantastiska individer de är. Jag är övertygad om att du sitter där uppe tittar ner och är så stolt så stolt.

Kan inte med ord beskriva hur saknad du är.

Alltid saknad
Aldrig glömd
♥♥♥♥♥♥

Tankar och funderingar

Huvudet fullt av saker. Bra saker och mindre bra saker.
Oron är svår att skaka av sig men tids nog ska nog också det här ordna upp sig.

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Prinsessan räknar ner dagarna och jag känner mest press och stress. Tänkte ta fönsterna imorgon men det är sådär kul i och med att huset just nu är en renoveringszon. Uterummet börjar ta form och det kommer att bli riktigt riktigt bra. Stort, ljust och härligt. Har planerna om inredningen i huvudet men vill snart få göra drömmarna till verklighet. Stort matbord med fårskinnsstolar. Avkopplingshörna med fåtöljer och ett schysst ljudsystem. Sen önskar jag mig en kökssoffa. En sån som man kan ligga och slappa på. Minns vår soffa hemma på Joelsgatan där man låg och lyssnade på mamma som stökade runt i köket. Älskar det!  Ett stort skåp ska in så jag kan ha mina glas i. Ja önskelistan är lång som ni hör :) Lovar att återkomma med bilder.

Hade en trevlig kväll i lördags med gamla skolkompisar. Mycket skvaller, skratt och vin blev det. Ooopps när jag tittade på klockan var hon redan 02.50..När hände det liksom?

Nåväl nu väntar en kall tur upp till ridhuset, sååå termobyxor på!

Puss

Det här med döden

Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss. Livet är så väldans skört.
Två dödsfall på två veckor. Väcker känslor, river upp sår, skapar frågor.
Har inga svar bara en massa frågor ♥

Att få sig ett skratt

Satt och kollade igenom gamla skolkataloger som jag hittade när jag rensade.
Shit pommes frites alltså. Tobbe hade långt hår och så späd så hälften vore nog.
Prinsessan tyckte att jag var mig lik fast lite vackrare som hon så snällt sa :)
Tänk att det var så länge sen man gick i skolan. Åren går fast ärligt talat så känner man inte sig så mycket äldre...

Firade 100 allergisprutan för prinsessan igår. 300 kvar att ta. Min duktiga modiga prinsessa som är halvt hysterisk varje gång de sticker henne. Hon får fyra sprutor varje gång så ni kan ju förstå kampen som är inne i detta lilla rum. Lovade henne fika på Strömsons efteråt och då var hon glad i alla fall.
Upptäckte ännu en njurbäcksinfalmmation....3 nu på ganska kort tid. Inte bra och ny utredning ska göras. Om jag bara kunde ta hälften av hennes smärta...
Hur eller hur solen skiner himlen är blå :)

Nu ska jag nog bara sätta mig i solen och återhämta mig lite grann.

♥

Våra små ♥

Gick igenom lite bilder och hittade dessa underbaringar ♥

Så små, så bekymmerslösa så underbara ♥

Fast visst är det vackert?!

Bara 87 dagar kvar till julafton!!!

Brrrr nu är det dags igen!

Frost...skrapa rutor och ta på mössor. Tycker inte det var länge sen det var vinter och så kommer det krypande nu igen. Men himlen är blå och jag är övertygad att det blir en skön dag!
Tre sjukhusbesök denna vecka står det på schemat. Så jäkla jobbigt att man inte kan synka besöken utan man måste köra tre dagar i rad. Vilken I landsproblem va? ;)
Har jobbat åtta nätter på raken och i går var det första gången på länge jag kunde krypa ner i min säng. Fast först nattade jag prinsessan och där somnade jag första gången sen masade jag mig ut till soffan där både jag och Tobbe satt och sov..slutligen nådde jag sängen :)
Hur eller hur, utvilad och pigg och hoppas på att dagen har något härligt att erbjuda!

Puss på näsan ♥

Tjolahoooppp

Fredag igen! Helt galet och bara 90 dagar till julafton :)
fast idag är det allt annat än dåligt väder. 19 grader och soool. Det ska tydligen hålla i sig hela helgen me like :) Fast det är jobbhelg :( Tycker alltid att det är jobbhelg...Enda trösten är att det går fort.
Har jobbat galet mycket den sista månaden, men ibland blir det bara så. Nu blir det snart lite lugnare..eller kanske inte ;)

Imorgon är det dags för golfavslutning ute på klubben Det blir nog en 25 barn samt deras föräldrar. Grillen ska tändas, korven ska grillas och törstiga strupar ska få dricka :) mamman får serva lite helt enkelt.

Det har varit studiedagar och igår intog vi Leos Lekland. Barnen lekte och mamman satt i soffan och lyssnade på ljudbok.

Idag en febrig liten prinsessa. Tror att penicillinet inte hjälpte som vi fick för två veckor sedan, får nog gå och kolla upp det.

Må bäst ingen protest :)

Håller tummarna

Så for han då vår lilla prins. Landslagsläger med golfen i Eksjö.
En mycket nervös gosse som hade kompis och pappa med sig. Matad med info kom så pappan i familjen hem. Det gäller att prestera var hans sammanfattning av det hela. Söndag kväll kom en utmattad men extremt taggad gosse så hem igen. Han hade lyckats få i väg 3 sms till sin mamma och 1 minut i samtal under hela helgen så det är klart att man var lite orolig. Lyckan som spred sig i hans ansikte när han berättade att han aldrig spelat så bra golf kunde jag knappt få nog av. Du är sååå värd det här lilla älskling! Berömmet från ledare och tourspelare hade varit många och nu håller vi alla tummar i världen att han blir en av de 20 som kommer gå vidare och ingå i den spetstrupp mot höga mål. Det är vad den här killen drömmer om och något man unnar honom så väl!
Det finns bara ett problem...han vill flytta till Uppsala efter 9: an...Riksgymnasie i golf hägrar. Redan nu känner jag separationsångesten ;)

Så skiner solen på er idag? Här är det faktiskt 19 grader och strålande sol.
Igår hade jag och min kollega premiär i föreläsning som Hälsoinspiratörer. 45 pensionärer lyssnade glatt. Det gick strålande. Idag ska jag hålla för mina kollegor och hoppas att de har lika många frågor att ställa som pensionärerna igår. Hela oktober bokat så nu hoppas vi att vi snart kan jobba med detta på heltid!

Nu väntar vi på att de ska komma och gjuta vår platta till uterummet. Sen går det fort :) Därute ska vi nog kunna njuta till jul. Om jag vinner 222 miljoner på lotto nästa vecka så kommer det nog bli en resa till Hawaii efter nyår. Jag gör mig så jävla bra i hula hula kjol :)

Tänker på vår vän. Håller tummar och tår och ber en bön till Gud ♥

Puss och kram varning på stan!

Det spökar i mitt huvud

Vaknar av ett ryck ont i hela käken förstår att jag bitit ihop tänderna igen.
Huvudet bultar och hjärtat dunkar, får inte bort ljudet av min egen puls som slå fortare och hårdare.
Vaknar arg så som så många gånger de senaste åren. Alldeles för lite sömn fast tröttheten skriker i kroppen.
Samma jävla dröm igen. Drömmen där min mamma blir så otroligt verklig. Där godheten står mot ren och skär ondska. Drömmen där min mamma blir sviken gång på gång på gång.
Ligger kvar i sängen försöker somna om. Lönlöst. Stiger upp och pulsen i mina öron, hjärtklappningen och huvudvärken förföljer mig som en trogen vän hela dagen.
Sminka, sminka få bort allt det mörka för att få ett ansikte som i alla fall håller upp fasaden ett tag till. Funderar på om det finns smink till själen. Jodå jag har provat, mediciner, psykologer, samtal. Men nää någon gång under detta så tappar hjärtat masken. Tar ändå mig igenom minut efter minut, dag efter dag, månad efter månad och ja nu har jag tagit mig igenom några år. Men samma jävla dröm är så återkommande.
Jag trodde att det skulle lätta, att själen skulle få ro. Men när man blir påmind om hur usel man är, att uppfostran av oss lyst med sin frånvaro. Att jag manipulerat mina barn, att stå vid en grav och sörja det skulle vara något fult. Att låta mina barn dessutom få lyssna på alla dessa ord. Jag som en vuxen människa kan ta allt det här, jag har förmågan att svälja och ta emot. Men hos mina barn har detta öppnat enorma sår. Att se sitt barn med panikångest. Det är faktiskt inte rättvist. Inget barn ska behöva höra något av det som våra barn fått höra. Att bli sviken. Att en vuxen av sitt eget kött och blod vänder ryggen emot en. Detta gör att själen inte kan få ro.
Jag som vuxen har förmågan att stänga av tillfälligt, att inte riktigt lyssna att inte känna efter.
Men när ens egen far väljer bort det goda, sitt kött och blod då tar även min vuxna själ stryk. Man bryts ner, brottas med sig själv varje dag.
Vad han väljer istället? Ja allt det som min mamma aldrig var. Tyvärr!

Tar min slitna lekamen och ställer mig i duschen. Önskar att vattnet sköljer bort allt det onda. Torkar mig, klär mig och gör mig i ordning för en ny dag. Ny dag nya möjligheter med mina trogna vänner till följeslagare hänger med. Hjärtklappningen, pulsen i öronen och den förbannade huvudvärken.

jag GILLAR många, men inte alla

jag FÖRLÅTER en hel del, men inte allt.

de jag TYCKER OM vet det, de jag INTE tycker om märker det.

För RIKTIGA VÄNNER kommer jag gå igenom HELVETET för och min FIENDER kommer jag att VISA VÄGEN dit.

Hej och hå..

..vad tar all tid vägen?
Här har skolorna dragit igång och vi har fått en tonåring i familjen :)
1 september fyllde vår förstfödde 13 år. Killen med det största hjärtat i världen ♥
Hos honom är det bara golf som gäller, varje dag, timme efter timme. Hård träning belönas och nu är han uttagen till läger med 20 stycken andra duktiga juniorer. De ska få träna med landslagstränarna under 3 dagar. Gissa om glädjen är stor. Svar på frågan JA vi kör land och rike runt för att hans drömmar ska bli uppfyllda :)

Vad fort sommaren gick och så blev det höst så plötsligt. Brrr det är vantar som gäller nu när man jobbar natt och termometern visar 4 grader.

Nu köra till återvinningen...skräpet tar ju aldrig slut.

BTW kommer snart att skriva min berättelse här. Håll utkik och de som behöver ha ont i magen över det hoppas jag får lite ondare nu :)

Puss och kram varning på stan!

Åh det här är jag oxå arg på...

Men det är en pissdroppe i Mississippi just nu...

Besviken..

...arg, ledsen det har jag varit många gånger. Men nu finner jag tyvärr inga ord om hur livet ställer till det. Ägna en stund om att tänka efter vad som är viktigt just för dig!
Är det att väga 20 kg mindre, snyggaste märkesväskan, de mest perfekta kläderna som du givetvis matchar dina barn med. Är det viktigt?
Nää inte ett skit, Att få vakna upp tillsammans med de man älskar mest, att vakna upp frisk och se ännu en dag gry. Där mina vänner där i ligger lycka. Alla får tyvärr inte tillfälle att göra detta och det gör mig så frustrerad. Just nu är det mesta opåverkbart men jag ber ja jag ber faktiskt en stilla  bön ♥

Alltid!

Jag hoppas att ni känner att vi är med er ♥

Kämpa ♥

När livet griper tag om oss, skakar runt oss och vill oss illa.
Vad ska man göra?  Är det någon som kan svara oss på det?
KÄMPA älskade vän, kämpa ♥

Klockren text

Så viktig text. knyter

näven i fickan. Läs om och om igen!!

HON BORDE BO I EN LADA. INTE I HANS HUS MED HANS BARN.

ON 2015-08-03

 

NICOLE RYDEN

 

OKATEGORISERADE

Min väninna visar mig omkring i sitt nya pampiga hus. Eller ja, hennes nya killes hus. Dom har vart tillsammans i knappt ett år och hon har äntligen lyckats flytta in.
 

Jag har inte träffat henne på över tre år och känner henne inte längre? Men jag vill tro att jag vet exakt hur hon lyckades flytta in. Liksom stormade hans hus med alla sina saker. Främst sin egen kropp, hon klev nog in genom entrén som en jävla bulldozer.

När vi går omkring i huset så pekar hon på allting och vill berätta historier om precis varenda jävla pryl i huset. Hon börjar varenda mening med ’vi’ eller ’våran’ och drar en vals om deras nya soffa, servis eller tavla. Det är väldigt viktigt för henne att understryka att det är ’deras hem’ och att ’dom har planerat’ osv mm etc..

Oklart om hon vill skryta inför mig, eller övertyga sig själv?

Vid ett tillfälle stannade hon till under rundvandringen och ville istället beklaga sig över min situation. Min singelsituation utan rik snubbe med hus. Hon strök mig upp och ner på överarmarna när hon pratade med mig –som om hon trodde att jag frös, och ville värma mig ?

Jag orkade inte idiotförklara henne, utan nickade bara och låtsades bejaka hennes bekymmer kring mig och min singelsituation utan rik snubbe med hus.

Jag avledde henne och pekade ner mot hallen. Låtsades vara intresserad av vad som fanns där nere.

’Äsch det är bara hans ungars rum ’ säger hon och viftar nonchalant bort mitt intresse och går istället mot köket samtidigt som hon pratar högt om att jag måste dricka vin ur deras nya glas.

Jag nästan småspringer efter henne. Inte för att jag vill dricka vin ur deras nya skitglas. Utan jag vill veta om hans barn. Eller jag vill veta varför jag inte visste att han har barn?!

Jag har förvisso aldrig träffat hennes nya kille. Inte henne heller på över tre år. Men jag har ju tvingats följa hennes facebook och instagram-flöde med hundratals bilder som aldrig någonsin har inrymt barn. Jag har ju givetvis också granskat hans bilder vid något tillfälle och såg aldrig några barn på hans flöden heller? Det finns inte heller ett enda kort på barnen i hela huset.

Jag märker att hon blir obekväm när jag frågar. Eller snarare irriterad. Men inte på mig, utan på barnen –bara av att prata om dom. Hon förklarar att hon inte tycker om dom så värst mycket. Speciellt inte sjuåringen, han är en jävla skitunge som är sur hela tiden. Den lilla är mer okej, hon är bara fyra och kan inte käfta emot så mycket. Men deras mamma är ju ’helt jävla sjuk i huvudet’ spyr hon vidare. 
Hon menar på att eftersom det är så jobbigt med barnen och den psyksjuka exfrun så har hennes kille lovat att ge henne mer utrymme i hans liv, och i deras hem. Således har hon fått lov att ta ner alla korten på barnen. Så att hon skall känna sig extra välkommen i sitt nya hem.

Jag har slutat lyssna på henne och hör bara ett avlägset sorl någonstans mellan mina klunkar vin som jag dricker ur deras nya skitglas.

Jag ställer ifrån mig det tomma skitglaset på deras(hans) diskbänk i marmor så att det liksom klirrar till. Hon fattar att jag är arg och kommer att hålla ett tal.

Det har hon rätt i.

Egentligen vill jag bara vända ryggen till en dum jävla åsna. För det är svårt att diskutera med dom.

Men, den ’Nya Nicole’ löser inte konflikter med konflikter. Den här gången skapar jag inte ens en konflikt. Men jag känner att jag är skyldig henne en förklaring om varför jag verkligen inte vill träffa henne igen. Främst; när det handlar om barn har vi rätt att ta deras parti.

Jag försöker att förklara för henne på mitt allra mest pedagogiska vis, utan att låta som en galen person. Jag får nästan bita mig i läppen samtidigt som jag förklarar för henne att när man väljer att leva med en man som redan har barn så köper man hela paketet.

Men främst så beklagar jag att hon har valt en riktig åsna till kille. Han är på riktigt den största idioten här, som accepterar hennes krav om att åsidosätta sina egna barn. Han är också förbannat omanlig och osexig, det strök jag under.

Men framför allt så sårar det mig att hon medvetet vill skapa en distans mellan barnen och deras pappa.

Hon är en åsna och borde bo i en lada. Inte i hans hus. Speciellt inte med hans barn.

Texten har jag lånat av Nicole Ryden som har bloggen En naturlig skönhet!

Vår resa del3

Älskade Paris, vilken underbar stad. Första dagen gick vi till fots. Kollade allt kändes det som. Det var hett hett hett men barnen var så duktiga. Det var många fikastopp men vad gör väl det när det finns så mycket vackert att titta på samtidigt. Vi gjorde alla turistmål som man bör se :) När jag åker dit nästa gång ska det vara med min älskade och vi ska bara göra sånt som man känner för typ romantiska saker. Jag älskar kyrkor, fråga mig inte varför jag bara älskar dem så vi gjorde ett stopp i 

Notre Dame. Åh det var magiskt. Stämningsfullt och vackert. Alla barnbarnen tände ljus för sin mormor :) Älskade lilla mamma/mormor.

Eiffeltornet gick de andra upp i själva. Brorsan och jag låg under träden i parken eftersom ingen av oss gillar höjder. Det hade tydligen varit riktigt nice att vara där uppe. Jag nöjde mig med fotona :)

Andra dagen i Paris så tog vi  turistbussarna. Det var ju supercoolt och ett smart drag eftersom tempen var 34 grader. Att åka ut till Montmartre var så häftigt. De riktiga konstnärskvateren. Där skulle jag kunna tänka mig att bo! Grädden på moset var att vandra hela vägen upp till Sacre Coeur. En ännu mer bedårande kyrka och vilken utsikt vi bjöds på! Magnifik!! Vi deltog i en mässa och det var helt galet stämningsfullt. Om ni ska dit så är det verkligen värt ett besök.

Nästa år ska jag möta våren i Paris! 

Vem ska med?

Så sant

Vår resa del 2

Åh jag skulle kunna visa massor av kort från Disneyland dit vi tog oss dag 2. Vilket ställe och vilka saker man kunde upptäcka! Var lite orolig över prinsessan och hennes epilepsi, hur hon skulle fixa ljud, ljus och allt folk. Det gick suveränt bra. Nästa gång blir det Disney World i USA :) 

Vår resa del 1

 Vår resa som skulle leda oss till Paris tog oss först genom ett regnigt Danmark, Tyskland och ett stopp i Nederländerna. Där sov vi utanför Amsterdam i en stad som heter Hoorn. En väldigt mysig stad som bjöd på den bästa pizzan i staden :) Våra barn fick ett eget hotellrum och sov själva vilket de tyckte var så mysigt! Dagen därpå kördee vi igenom Belgien där vi gjorde en avstickare till Knokke, en alldeles underbar ort för säkert mycket rika Belgare. Vilka hus, vilken strand ja allt var alldeles underbart. Vi har varit där tidigare då min kära syster var aupair i Belgien men minns inte att det var så fint! Barnen upplevde vågorna vid Engelska kanalen och ett tu tre så var det en liten sessa som trillade i. Ledsen, blöt och sandig blev det oplanerat ombyte..innan vi reste vidare!

Kära vänner...

...och ovänner för tydligen har jag några stycken som envisas med att följa mig trots att de inte tycker om mig :) Fattar inte varför det är intressant att läsa om en person man inte gillar...
Hur eller hur så har min närvaro här inte varit så stor. Men gissa? Nu är jag tillbaka :)
Det går ju i ett sjukt rasande tempo hela tiden och vi är snart framme i augusti.
Skolavslutningen bjöd ju på ett härligt väder och tårarna rann som vanligt när Den blomstertid nu kommer spelades. Tänk att vi har två underbaringar som nu ska börja 7an och 2an. Helt otroligt ju.
Midsommar var kall och regnig men vi hade trevligt som vanligt med goda vänner.
Veckan efter blev det så äntligen dax att styra kosan mot Paris! Vilken fantastisk resa vi har gjort 270 mil i bil men det var helt klart värt det. Vi har sett och upplevt en massa saker. Bra väder och inte allt för gnälliga barn! 34 grader var kanske i varmaste laget för att uppleva en storstad så det gällde att gå i skuggan.
Tre veckor har spenderats på Revsudden och det har varit helt underbart. Barnen har njutit varenda minut och det var ledsna barn som åkte med oss i bilen hem till stan i lördags. Sånt är livet och det finns inget vi kan göra. Men: "What goes around comes around" som det så vackert heter :)
Men i dagsläget är det där småskit i jämförelse. Det finns otroligt mycket viktigare saker jag säger bara en sak! Kämpa vännen ♥

Här är våra barn på skolavslutningen :)