Sovit två timmar...vaknar helt svettig, hjärtat slår sig nästan ut ur bröstkorgen, huvudet värker. Kan inte somna om.Samma jävla återkommande dröm. Samma jävla kärring som förstört för så många, samma utgång, samma tråkigheter. Varför kan inte detta lämna mitt undermedvetna? Varför ska jag drabbas?
Frågade min psykolog en gång varför detta fortfarande berör mig. Varför får inte jag sinnesro när hon verkar ha fått det? Ja, du sa han:
- Det är enorm skillnad på människor med empati och utan. Du har för stor empati och för stort känslospektra Marie. Föds man utan empati så har man en tendens att förstöra för andra men man ser inte att man förstör främst för sig själv.
Tycker inte att detta är rättvist, jag har haft nog. Släpp mina drömmar mina tankar för jag pallar inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar