Det spökar i mitt huvud

Vaknar av ett ryck ont i hela käken förstår att jag bitit ihop tänderna igen.
Huvudet bultar och hjärtat dunkar, får inte bort ljudet av min egen puls som slå fortare och hårdare.
Vaknar arg så som så många gånger de senaste åren. Alldeles för lite sömn fast tröttheten skriker i kroppen.
Samma jävla dröm igen. Drömmen där min mamma blir så otroligt verklig. Där godheten står mot ren och skär ondska. Drömmen där min mamma blir sviken gång på gång på gång.
Ligger kvar i sängen försöker somna om. Lönlöst. Stiger upp och pulsen i mina öron, hjärtklappningen och huvudvärken förföljer mig som en trogen vän hela dagen.
Sminka, sminka få bort allt det mörka för att få ett ansikte som i alla fall håller upp fasaden ett tag till. Funderar på om det finns smink till själen. Jodå jag har provat, mediciner, psykologer, samtal. Men nää någon gång under detta så tappar hjärtat masken. Tar ändå mig igenom minut efter minut, dag efter dag, månad efter månad och ja nu har jag tagit mig igenom några år. Men samma jävla dröm är så återkommande.
Jag trodde att det skulle lätta, att själen skulle få ro. Men när man blir påmind om hur usel man är, att uppfostran av oss lyst med sin frånvaro. Att jag manipulerat mina barn, att stå vid en grav och sörja det skulle vara något fult. Att låta mina barn dessutom få lyssna på alla dessa ord. Jag som en vuxen människa kan ta allt det här, jag har förmågan att svälja och ta emot. Men hos mina barn har detta öppnat enorma sår. Att se sitt barn med panikångest. Det är faktiskt inte rättvist. Inget barn ska behöva höra något av det som våra barn fått höra. Att bli sviken. Att en vuxen av sitt eget kött och blod vänder ryggen emot en. Detta gör att själen inte kan få ro.
Jag som vuxen har förmågan att stänga av tillfälligt, att inte riktigt lyssna att inte känna efter.
Men när ens egen far väljer bort det goda, sitt kött och blod då tar även min vuxna själ stryk. Man bryts ner, brottas med sig själv varje dag.
Vad han väljer istället? Ja allt det som min mamma aldrig var. Tyvärr!

Tar min slitna lekamen och ställer mig i duschen. Önskar att vattnet sköljer bort allt det onda. Torkar mig, klär mig och gör mig i ordning för en ny dag. Ny dag nya möjligheter med mina trogna vänner till följeslagare hänger med. Hjärtklappningen, pulsen i öronen och den förbannade huvudvärken.