Jag vill...

...så gärna säga att jag är okey, att livet plötsligt blivit lite ljusare...men nää den känslan är avlägsen. Jag kan klä på mig mitt falska ansikte varje dag och uppträda precis som man förväntas göra. Men inom mig bor det en oro och rädsla ett stort förbannat KAOS som jag tampas med varje dag. Jag drar i alla trådar och försöker få ihop en lösning på allt men ju mer jag drar desstu trassligare blir det. Kan någon bara surra upp trasslet och få mig på banan igen?!