Familjen Nygren är otursförföljda. Igår ringde de från skolan om att prinsen hade migrän och idag kom ännu ett samtal från skolfröken. Prinsen hade trillat och landat med ansiktet ner mot stengolvet. Detta resulterade i 2 lösa framtänder, en fläskläpp som heter duga och en bula som står rakt ut och signalerar ajajajaj. Ner till tandläkaren för bedömning, de konstaterade att vi kan hoppas på att de växer fast igen annars får vi göra ett ingrepp. Detta betyder flytande föda i 3 dagar framåt. Kul jul.
Ibland får jag för mig att vi gjort saker och ting fel och att om vi hade handlat annorlunda skulle inte livet kantas av sånt som vi drabbats av.
När vi fick vår prins för snart 9 år sedan kunde man aldrig föreställa sig att det skulle kunna bli så här. Två dagar innan han skulle fylla ett blev han våldsamt sjuk och vi låg inlagda i en vecka. Det konstaterades astma och en massa allergier en si så där 13-14 stycken. Vi var unga när vi fick honom jag var nyss fyllda 23 och var väl ung och naiv genom att tro att allt skulle gå över. Men så rullade allt på och han var i stort sätt konstant hostig, förkyld och astmatisk. Vet inte hur många nätter vi spendarat på sjukhuset, har tappat räkningen. Mitt i alltihopa bröt han benet, det gjordes hjärnröntgen och det var fel på binjurarna. Han har blivit stucken fler gånger än mig och han har varit uppkopplad till en massa maskiner och slangar hit och dit. Nu är han större och kan säga vart det gör ont och när det blir jobbigt. Vi väntade lääänge innan vi tog beslutet om att skaffa ett barn till eftersom vi var rädda att det skulle bli samma historia som med prinsen. Men så en mars morgon föddes sessan och allt var frid och fröjd i si så där fem månader då första kramperna kom. Det följdes av astma och allergier och ännu mera kramper. Nu är det under kontroll och jag tycker ändå att livet flyter på bra. Jag kan ju inte linda in mina barn i bomull för olyckor sker och det går inte att skydda dem mot allt.
Att saker som dessa har skett har gjort oss till ett samansvetsat gäng och på någotsätt tror jag att vi är närmre varandra än någon annan familj.
Jag skulle aldrig ha saker och ting ogjorda för mina små älsklingar är det bästa som hänt mig, trots att vi alla har våra skavanker ;)
Jag vet egentligen inte varför jag skriver om det här men ibland måste man bara få ventilera.
♥/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar