Livet är hårt

Så var vi på ruta ett igen. Två dagar har jag fått hämta sessan från dagis då hon har fått kramper :( Inget att skylla på ingen infektion ingen feber som rusar utan kramper som bara är. Ringde sjukhuset redan igår som gav mig en telefontid till dr Pelle nästa vecka. Ringde idag igen och då blev det bråttom bråttom. Blev egentligen inte mycket klokare bara mycket lugnare genom att träffa läkaren. Högre dos med medicin och EEG redan nästa vecka. Tydligen så klassas hon numera som ett barn med epeilepsi och det gör mig skiträdd. Tidigare har det enbart kommit då febern rusat och det har man ändå kunnat hejda med hjälp av panodil och ipren. Nu vet de inte längre om hennes Ergenyl hjälper men det visar sig först om två veckor. Nu ber vi till högre makter att allt ska bli som vanligt igen.
Livet är hårt.