I går lyfte jag en väninnas lilla pojke på 8 månader. Det sa krask i ryggen och jag såg svart. Det gjorde så in i helvetes jävla ont ungefär som när man vrider knät ur led. Först känns det ingenting för man är så chockad sen kommer smärtan och uppriktigt sagt tror man att man ska avlida.
Hur jag tog mig därifrån har jag egentligen ingen aning om men att jag efter ett chockat samtal till Linda på jobbet kom hon till undsättning och hjälpte mig in till läkaren. Ryggskott var det och efter en spruta morfin kände jag mig varm och lite lycklig.
Sen släppte effekten och jag trodde att jag skulle dö en smula till. In med alla preparat jag fått och så mmmm den där varma goa känslan igen.
Tydligen ska jag aktivera mig så mycket som möjligt då blir man tydligen friskare fort. Så jävla lätt då...
Om jag är bitter???
JaaaaAAAAAAaaaa, som fan. Räcker det inte nu??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar