Så nu är vi mitt i sommaren och semestern ska snart börja. Men redan i mars/april kommer klumpen i magen som ett brev på posten. Det ska frågas om vi får nyttja sommarstället jag är uppvuxen på. Varje år håller man andan tills man ser ett mail i sin inkorg. Jodå det gick bra i år också. Två veckor eller närmare bestämt 13 dagar får vi spendera på stället som vi älskar så fantastiskt mycket. Låter jag otacksam? Nädå jag är ytterst tacksam att det blir någonting över huvudtaget. Tro mig vi kommer njuta varje minut. Men visst är livet konstigt när det bara tvärvänder. Barn som varit älskade blir plötsligt ett hot som påtalar den bittra verkligheten. Barnbarn som varit dyrkade blir bortglömda. Ställen som man spenderat den mesta av sin lediga tid på blir plötsligt ett schemalagt problem. Det är svårt att sätta ord på det man känner men en spark i magen och en ordentlig käftsmäll är ingenting mot det hjärta som slits ur bröstkorgen. De ord som sagts blir som törnar som gör ont varje gång saker kommer på tal. På något vis så lär man sig ändå förhållas till sakerna som uppkommer det bleknar inte och det glöms inte bort man lär sig bara hantera det. Den kloka 14 åringen i familjen påtalar alltid att saker och ting kommer tillbaka och biter en i svansen. Kanske har han rätt.
Det som ändå är det viktiga i det här är att detta är bara materiella saker. Att få en kram av sin mamma hade varit så mycket mer värt. Att bara få hålla om henne en sista gång säga hur mycket vi älskar henne. Hur bra hon var hur hon höll ihop allting och hur hon kämpade. Mamma/mormor/farmor/svärmor kommer vi aldrig få tillbaka men hennes minne ska alltid göra oss glada. Tänk i augusti är det fem år sen hon åkte till Nangijala. Fem år! Tänk om hon hade fått uppleva allt det fantastiska som händer med sina barnbarn. Hur de växer utvecklas till kloka människor. Blir kvinnor och män. Vilka val de tar i livet. Jag tror att hon skulle och är säkert väldigt stolt över sina sex barnbarn ♥
Nu ska vi först och främst njuta hemma i vårt hem som vi skapat och gjort om. Sen blir det att njuta på Revsudden i 13 dagar därefter blir det en resa som barnen länge längtat efter.
Idag håller vi tummar och tår för Wille som är i Olofström och tävlar 36 hål golf. Han åkte redan vid 05.30 i morse så det blir en lång dag.
Ester blev biten av en geting igår och vi fick erfara att även hon är allergisk mot detta gift. Andningsproblem och svullna läppar resulterade i en massa medicin som gjort henne superpigg så hon har varit vaken sen 04.15 :) Undra när hon däckar?!
Ett besök hos optikern står även på dagens schema..har lite ont i ögonen och sen har tydlige det ena ögat en tendens att skela lite...Ordnar sig nog!
Ha en underbar helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar