torsdag 28 november 2013

Förbenat oxå...

..min bil träffade på en karriärskåt bilbesiktningskille igår! Det var en petnoga kille som kallade mig för lilla gumman. Dimljusen kunde blända andra sa han och visst skulle han kunna fixa det på plats men han hade inte lust. Detta innebär att jag får reglera ljusen och tillbaka på ombesiktning! Gaaahhh tårarna kom. INGEN kallar mig lilla gumman INGEN!
Hur eller hur var hans bemötande väldigt otrevligt. Idag åkte jag till verkstaden som så gladeligen fixade mina ljus helt gratis! Sånt gillar vi.
Nu på annan besiktning nämligen av dottern som ska träffa skolsköterska och skolläkare för en genomgång. Haha behöver jag säga att jag inte är bundis med skolsköterskan heller. Den dagen det beslutades att Ester skulle få assistent tyckte sköterskan att det vore fint att Ester skulle ha en röd armbindel på sig så alla visste att det skulle vara henne man ska ha extra koll på! Hahaha. Kanske ska hon ha stjärna på bröstet oxå?!
Jaja nu kan bara dagen bli bättre!

Puss från en lite små irriterad lilla gumma :)

söndag 3 november 2013


Alla helgons dag

Så har den andra Alla helgons helgen utan mamma passerat. Tid för eftertanke och reflektion. Det blev en väldigt fin stund vid graven. Många fina ljus och en massa tårar. Det är ju lite galet men jag har fortfarande inte fattat att hon aldrig någonsin mer kommer tillbaka. Aldrig liksom. Vi kommer aldrig mer äta söndagsmiddag hos mamma och pappa, aldrig bli smekt på kinden av hennes varma händer, aldrig få förmaningar, aldrig mer får mina barn krypa upp i  knät hos sin mormor för att lyssna på sagan om Musen och Jordgubben (för 511 gången). Det är bittert så jävla bittert. Men så är verkligheten och det värsta är att jag kan inte ändra på den.

Häromdagen fick vi oväntat besök av vänner som bott i Nybro men flyttat ner till Skåne. Det blev en kväll med en massa snack och uppdatering av varandras liv. När vi skildes åt så fick jag ett "brev" med en massa fina saker hon skrivit om mig, att jag mot alla odds är sån glädjespridare. Det fick mig att tänka tillbaka på all "skit" vi verkligen varit med om, all oro, all sorg, allt hat..men trots allt så står vi faktiskt med stolthet upp. Vi är en familj som fått anpassa sig efter verkligheten och som vi gjort det. ALLA vi fyra får någon gång en svacka men med pepp från resten av familjen så pallar man med det. Så ni som roar er med att snacka skit och tycker att vi överreagerar. Som tycker att tiden läker alla sår ni kan banne mej dra åt helvete!



Vår prinsessa har börjat rida. Lyckan är total :)

söndag 13 oktober 2013

Att åka hemifrån..

Som jag har berättat innan så händer det väldigt mycket i mitt/vårat liv just nu. Prinsen mår bättre i sitt huvud och imorgon får han äntligen börja träna lite lätt igen. Som han har längtat!
Imorgon åker jag på tre dagars utbildning i Göteborg. Det är väldigt roligt och väldigt inspirerande att få komma iväg men alltså jag har svårt för det här att vara hemifrån. Jag är en riktig "hemmagris" :) Dessutom har jag svårt att släppa taget jag har ju ingen kontroll hemma det s t ö r mig fett. Nåväl nu har jag skrivit "schema" för dessa tre dagar. Tider att passa, vilken mat som ska lagas, kvällsaktiviteter och fika som ska skickas med till skolan. Det är klart att min lilla familj klarar av detta det tvivlar jag inte på..men visst vill jag ha koll.

Jag har haft så mycket att göra att jag missat att ta mina prover denna veckan oxå...lovar att ta tag i det. Det positiva är att jag inte har ont i ryggen alls.

Nu ska det kokas kalops!

Tjing pling ♥

tisdag 8 oktober 2013


Det händer mycket nu!

Tjolahooppp!
Shit, vad grejer det händer nu. På gott och på ont. Om vi börjar med det tråkiga så hände det en olycka med vår prins igår. På rasten spelas det landhockey och något smarthuvud (förmodligen någon kommungubbe) som planerat den nya fina skolgården har lyckats sätta en betongrink runt om. Jo men vad tror de ska hända? Betong är hårt och barn är mjuka! Prinsen for in i rinken och slog i bakhuvudet. Jaha när han kom hem hade han yrsel och synrubbningar. In till akuten där vi väntade och väntade och väntade....Efter 7 timmar fick vi gå hem med en hjärnskakning och ett löfte om att kolla till honom varannan timme. Jodå det har gått bra men till min prins stora förtret så blir det inga fysiska ansträngningar den närmaste veckan. Nu ska fru Nygren ringa den ansvariga för skolgården (skolan har anmält detta som ett problem många gånger) trist att det ska behöva hända något :(

Till det väldigt positiva så har jag pluggat tillsammans med tre andra från kommunen. Efter två år är vi äntligen klara. Igår hade vi presentation av vad vi har att erbjuda inför en massa chefer och annat "högt" folk. Idag hade jag fyra uppdrag i min inkorg som ska tas hand om snarast. Folk behöver alltså vår hjälp! Tjoohhooo vad lycklig man blir! Äntligen får jag sätta tänderna i det jag fördjupat mig i.

Nu blir det att förbereda middagen och sen utvecklingssamtal.

Puss och kram ♥