Visste ni att jag har ett långt liv som aktiv scout bakom mig?! Mina föräldrar var starkt engagerade och som liten så fick man liksom bara hänga på. Jag har sovit i tält, vindskydd och under bar himmel. Det har varit under regn och rusk, snöstorm och i tryckande värme. Vi har fått gräva vattengravar runt tälten för att minska risken för blöta sovsäckar. Hålla i tälten när det stormat som värst.
Det har varit hur mysigt som helst, jag har träffat hur många fantastiska människor som helst både från Sverige och från jordens alla andra hörn.
Spänningen när man ska dela tält med killar, haha det har ju varit en del hånglande. (Oroa dig inte mamma det var aldrig något annat som hände). Många fina vänner som jag träffat genom scouterna har jag haft bra kontakt med även utanför scoutvärlden. Martin läser du detta så hör av dig jag saknar dig massor!
Intresset för scouting höll i sig från det jag var 5-6 år tills jag blev 18, då träffade jag T och jag hann liksom inte med allt.
Idag skulle jag aldrig i livet lägga mig i ett tält eller någon sovsäck...herregud vad tror ni. Jag har liksom blivit för bekväm. Idag nöjer jag mig att kolla på alla som lägger dyra pengar på de "rätta" frilufts prylarna och skratta lite, hahaha.
Undra om mina barn vill vara med i scouterna? Om jag tänker låta dem vara det? Självklart, de ska få möjligheten att uppleva det som jag en gång gjort.
Men något mer scouting liv blir det inte för mig ialla fall. /M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar