Idag övervann jag ett av mina största hinder, något som jag dragit på och tänkt att det blir nog bättre när det fått gå ett tag. Jag gick till skogen, till trädet där min mamma drog sitt sista egna andetag. Min mamma dog i den allra finaste skogsdungen i världen. Idag stod jag där men fem påskliljor i min hand och tårar som strömmade ner för mina kinder, idag sken solen precis som den gjorde den dagen då mamma inte orkade mer. Många gånger på vägen dit tänkte jag vända och springa hem igen men jag bestämde mig för att det var dags för mig att ta tag i en bit av min sorg. Men gud så ont det gör.
Mina påskliljor ligger nu där med sin gula färg och lyser upp den lilla gläntan.

Lova att ni är rädda om varandra, för plötsligt tar livet slut och livet blir aldrig sig mer likt.
Tack för att ni finns underbara syskon utan er finns det inget av vår gamla familj kvar. Jag älskar er ♥