Man pendlar mellan hopp och förtvivlan när man går och väntar på olika slags besked. Idag plingelingade det i min mobil och Dr Pelle ringde, han hade ett meddelande om att sessans koll av epilepsin inte visade några större störningar. Det var skönt att höra och så kom ordet man inte vill höra nämligen ordet MEN. Tydligen utesluter det inte att hon inte har epilepsi...hmm vad menar de egentligen. Eftersom jag till naturen är en påstridig kvinna krävde jag alla kort på bordet. Jag fick väl både bra och mindre bra svar men känner mig trots allt bättre till mods. Vi fick dock veta att medicineringen som vi trodde "bara" skulle pågå under ett år förvandlats till tre år. Det känns inte bra, inte alls bra om jag ska vara ärlig, dr Pelle påstod att biverkningarna som medicinen kan ge är ytterst sällsynta och att han aldrig sett något allvarligare än viktuppgång, magont, huvudvärk och trötthet...precis som om det skulle hjälpa mina stressade nerver. Imorgon blir det barnavdelningen och blodprover som ska ge svar på hur levern egentligen mår...som om det inte vore nog med allt annat så är alltså inte leverproverna så strålande :(
Men nu rycker vi upp oss skakar av oss oro och ilska lägger det bakom oss och tar nya friska tag.
Imorgon är det freeeeedag och det betyder fredagsmyyyyyys.
Sov gott, tjing tjong och puss ♥/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar