Min klocka ringde vid 5 idag. Full rulle från start. Frukost till hungriga barn, packa matlådor, hann renbädda allas sängar (älskar nybäddat) lämna på dagis och sen jobb. 7½ timme senare, in med barnen i bilen för att åka och träffa Diana. Hon den där Diana är en fantastisk liten kvinna stor som en smurf ungefär men jäklar vad krut det är i henne.
Diana sätter de där viktiga plåsterlapparna på plats i barnens liv. Där det blöder lindrar hon smärtan och täcker sen försiktigt över med ett plåster .... varje gång hoppas jag att det ska läka. Läka så in i baljans snabbt. Ibland måste hon ta bort plåstret och börja om för ibland har det inte läkt ordentligt. Tänk att mina små stackars oskyldiga barn fått höra ord som aldrig borde sagts. Jag hoppas inte såren är för djupa. Idag har vi talat om att sörja personer som inte är döda utan som bara lämnat oss. Inte helt okomplicerat vill jag lova. Men som min kloka lilla mamma sa till mig och som hennes mamma i sin tur sagt till henne: -"Det blir bättre om några nätter"
Ja vi får väl tro det.
Frågade Diana idag om påståendet om att barn inte sörjer som vuxna utan att det är vi vuxna som påverkar våra barn. Trodde hon skulle smälla av. Ja vad svaret blev tror jag nog att ni listat ut? Finns ingen sanning i det överhuvudtaget. Barn kan sörja både mer och mindre beroende hur man är som person. Så nu vet ni det oxå!
Nu väntar vi på två pojkar sessan och jag. Sen blir det blomkålsgratäng med lövbiff och sallad :)
Imorgon är det freeeedag och jag är leeedig!!
♥/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar